Thank god it´s over....

För mig som inte är särskilt sportintresserad har OS bara varit en smärtsam påminnelse om att livet i Beijing fortfarande finns kvar. Givetvis har jag följt mina Kinavänners bloggar och glatts åt deras upplevelser, samtidigt som jag känt ett sting av avundsjuka för att jag själv inte är på plats. Kanske inte ska skriva avundsjuka utan kanske mer nostalgi. Men, men, var sak har sin tid... och nu är även OS förbi.

Jag har lyssnat på morgonpasset på P3 på mornarna på väg till jobbet. Där har Jesper Rönndahl raporterat från Beijing varje dag. Men inte om sport utan mera om hur kineser beter sig och om alla festligheter kring spelen. För mig som sagt var är helt ointresserad av allt vad sport heter har detta varit mer spännande och roligt att lyssna på. Ibland har jag gått och gapskrattat högt för mig själv (vilket anses väldigt dåraktigt här i Sthlm) över hans finurliga funderingar över Kina och kineser. Bland annat raporterade han om att det nu firas att OS äntligen är slut. Kolla in skylten från en av Beijings nattklubbar:






Istället för OS har jag själv ägnat kvällarna åt att dejta en söt kille med ett skratt som får mig att le. Så med närmare eftertanke så kanske jag inte saknar Beijing så mycket som jag vill påstå. =)

Kram