Att vara spontan

i Stockholm är svårt. Ja, det är faktiskt svårt och inte något som man bara säger. Här är de flesta människor upp över öronen bokade och ska man ses så får man boka in en helg några veckor framöver. Urtrist, enligt mig. Själv är jag en sådan person som känner mig låst om jag är uppbokad för långt fram och tycker att själva träffen förlorar lite av sin glans (mitt problem).

Idag mötte jag upp Hanna för en "spontanfika" efter jobbet. Vi bestämde träff vid Hötorget. HÖTORGET.... Alla som har varit vid hötorget vet att det är ganska stort. Det är ju inte som att bestämma tid vid "stor"torget i Ulricehamn direkt. Efter lite letande hittade vi dock varandra till slut. Så är det när lantlollorna flyttar till storstan.

På väg till fiket så noterar jag hur alla killar kollar in Hanna. När tom Felix Herngren vänder sig om efter Hanna kan jag inte låta bli att uppmärksamma henne om detta. Varpå hon svarar:
- Det är bara för att jag tar min medicin.
När jag tittar på Hanna så ser jag att hon har en nässprej uppkörd i näsan. Kanske ett raggningstips väl värt att testa!? (tror dock mera att det berodde på hennes glada, vackra och blonda uppsyn).

Spontanfika!!!

Under fikat avhandlade vi "Bonde söker fru". Det var tredje gången idag som jag avhandlade temat "Bonde söker fru". Jag har sett ETT avsnitt i hela mitt liv och är redan besatt av denna tv-serie. Vart kommer detta sluta? Antagligen som den mamma som nekar hennes svårt sjuka dotter skjuts in till akuten dagen innan julafton med motivering -Det går inte... det är "bonde söker fru final" på tv. Det tragiska i historien är att det är en sann berättelse och att mamman är MIN mamma och den svårt sjuka dottern är JAG och historien utspelade sig julen 2006.

Men mamma... Efter att ha sett ett avsnitt av detta program så förstår jag dig. Jag skulle gjort precis likadant (och jag dog ju faktiskt inte, förlorade bara hörseln i en månad).