Paradis eller fördärv, det är frågan???

Det är nu tre år sen som jag började blogga. Alltså har jag tre år av mitt liv väl dokumenterat. 3 år och 3 bloggar. Det har varit roligt, lärorikt, givande och kreativt, men ibland också väldigt, väldigt svårt. Jag har tappat inspirationen några gånger, men tvingat mig själv att fortsätta för att sedan känna hur inspirationen har "runnit till". Det har funnits tillfällen i mitt bloggliv som jag bara känt för att lägga ner alltihopa och har också gjort det. Men efter inre och yttre (ni läsare) påtryckningar så har jag börjat om på ny kula och det med mer energi och lust än någonsin.

Jag vet inte hur många som jag har inspirerat att själva börja blogga!? Men jag vill intala mig att det är ganska många nu som jag har invigt i bloggparadiset, eller dragit ner i bloggfördärvet. Hur man nu ser det!?

Nu finns det ännu en person i min närhet som har tagit sitt "förnuft till fånga" och vågat sig på att starta en egen blogg. Det är min kollega Katta som har börjat fila på en blogg. Hon är gravid och väntar barn i dagarna och tycker att det vore kul att kunna skriva lite om förberedelserna, längtan och senare om lilla "pyrets" ankomst. Jag var där ikväll och hjälpte henne att komma igång. Visade lite hur det fungerar och hur man får till en fin framsida mm. Jag blev så inspirerad och nöjd att jag nästan kände för att leva Kattas liv och få fortsätta att skriva i hennes fina blogg. Hon har nu utsett mig till Bloggombud. Man tackar!!!

Här sitter den nyfrälsta bloggaren och spånar på ett inlägg

Jag återkommer med Kattas bloggadress när hon känner sig lite "varmare i kläderna".

Ha en fin kväll alla bloggare och bloggläsare där ute.